Föredraget

När Lou har haft sitt föredrag så sitter alla först helt tysta, sedan börjar alla applådera åt Lous fantastiska föredrag om uteliggare.

Men vad var det hon sa under sitt föredrag som fick alla så ställda? Vad var det som var så rörande?

Jag tror att hon berättade om alla de där osynliga människorna bland oss som man inte tänker på, att det finns så många utan hem, som man inte lägger märke till, som inte vet vart de ska ta vägen. Ibland köar de till ett ställe där uteliggare får spendera natten, men det är inte säkert att det alltid finns plats.

Jag tror hon beskrev det väldigt målande, så som i boken.

Jag tror även att hon berättade mer om No, hur hon har ”studerat” henne de senaste veckorna, om kassarna och deras små tillhörigheter som de bär runt på hela tiden.

Hur hon inte ville ta emot gåvor från Lou, och hur agressiv hon kunde vara.

Jag tror att hennes klass, och lärare, verkligen kunde se in i uteliggarnas värld när Lou beskrev det, och att de kände ett enormt medlidande.

Nos Hemlighet

Lou tror att No har en hemlighet i sitt hjärta, en stor hemlighet som är som en tagg för henne, och som hon aldrig har berättat för någon.

Hon tror även att hon vet något väldigt skrämmande om livet.

Jag tror att hemligheten som No döljer är att hon har rymt från en ungdomsanstalt.

Att hennes mamma inte kunde ta hand om hon och hennes syskon, varav No började stjäla och göra annat 'skit'.

Att placera henne i fosterfamilj funkade inte och pappan var inte heller kapabel till att ta hand om några barn. Men No ville hellre bo på gatan än att vara 'fångad' på anstalten

- Hon ville ha frihet.

Anledningen till att hennes mamma inte kunde ta hand om henne var samma anledning som många andra föräldrar har

- Alkoholmissbruk.

Hennes pappa hade ett liknande problem, med narkotika tilllagt. Dessa problem började sakta men säkert när No var 8 år. Hennes mamma var ofta trött och på dåligt humör, och medans hon och Nos pappa bråkade mycket fick No ta hand mycket om sina småsyskon.

Men när No blev äldre hade hon andra saker för sig, hon hittade andra 'intressen'. Så som att stjäla, vandalisera och vara ute hela nätterna,

hon kunde inte längre ta hand om sina stackars småsyskon. De, och likaså No, blev skickade till olika fosterhem. Men No vägrade. Efter att ha prövat ett flertal fosterfamiljer så valde socialen att skicka No till en anstalt. För No var anstalten som ett fängelse,

så hon rymde.

Idag vet hon inte vart hennes syskon eller föräldrar håller hus, hon vet inte ens om hennes föräldrar ännu är vid liv.

Numera sover No över hos 'kompisar'.

Detta är det skrämmande hon vet om livet, den kalla verkligheten som hon fått smaka på.

 

saknar! och jag saknar emil, tycker han kan komma hem snart

Minnessak

Vi håller på och läser en bok, "No och jag" heter den. Vi ska nu skriva vad vi tror Lous sak som markerar slutet på hennes barndom är. Vi ska även skriva om en sak från vår egen barndom.


Lou förklarar för No att hon inte gillar att prata, men No ber henne med en sådan bönfallande blick, så hon börjar berätta om sig själv.
Lou berättar att när hon var mindre hade hon en ask under sängen som hon la ”skatter” i. Hon la b.la i en påfågels fjäder, från Parc Floral. Tallkottar, bomullstussar i olika färger till att ta bort smink med och en blinkande nyckelring. En dag lade hon till en sista minnessak, en sorglig sak som markerade slutet på hennes barndom, hon vill inte säga vad. Hon stoppade tillbaka asken under sängen, och öppnade den aldrig mer.

Jag tror det var en sak som har varit väldigt speciell för henne under sin barndom och som hon nu är tvungen att släppa taget om.
En gåva från någon viktig person ur hennes barndom, något sorgligt och som bara hon hade.
Jag tror det var en speciell bok.

En sak ur min barndom som var väldigt viktig för mig var mina röda gympaskor som jag fick när jag va 5 år, min lillasyster fick likadana. Men jag använde dom inte till gympan, utan hela tiden! Jag älskade dom, och tyckte jag kunde springa jätte snabbt i dom, i några andra skor gick det inte springa så snabbt som med dom.
Men en dag bråkade jag med min kompis, och vi hade bytt skor, så hon klev i hundbajs med dom. Skorna blev aldrig detsamma, och jag var jätte ledsen.